Militär flygradio 1916-1990
Från ALBATROSS till GRIPEN
Auteur; Lars V Larsson
Link naar het Radiomuseun in Gotenburg
Född i Arboga 1939 och började sin yrkesbana på dåvarande CVA (Centrala Verkstaden i
Arboga) efter avlagd ingenjörsexamen (teleteknisk linje) år 1963.
Anställningen påbörjades på tekniska avdelningen, Flygradio, ett område han förblev trogen
till år 1991. I början som underhållshandläggare av bl.a. FR-7, FR-8, FR-12, FR-21 m.fl.
I slutet av 60-talet engagerades han mer och mer som teknisk konsult åt
FMV/Flygelektrobyrån inom områdena flygradio och flygburen styrdatautrustning.
År 1985 anställdes han av FMV och blev då ansvarig för kommunikationsutrustningen i
flygplan 35, 37 och JAS39 version A/B.
Efter 1991 anställdes han åter av FFV i Arboga som Chef för Flygradar- och Telekrig
sektionen och från 1999 som medlem i SAAB-ERICSSON projektgrupp för
marknadsföringen av SAAB 2000 med ERIEYE i Pakistan, Malaysia med flera länder.
Efter pensioneringen 2007 ägnar sig Lars åt AEF (Arboga Elektronikhistoriska Förening) och
åt FHT (Försvarets Historiska Telesamlingar)
Han har bland annat hållit föredrag om ”Flygradio 1916-1990” vid Radiostationen Grimeton.
Han är författare till boken ”Militär flygradio 1916-1990” (FHT) som planeras utges våren
2013.
1916 blev ett genombrottsår för radiosamband i Sverige mellan fpl-mark. Från AEG
beställdes en flygradio som fanns i produktion. Vid starten av planerade flygningar lyste
emellertid leveransen med sin frånvaro.
En ung signalofficer Claes Flemming från Skövde tjänstgjorde tillfälligt vid generalstaben
och observerade dilemmat. Han var i högsta grad radiointresserad och hade tidigare byggt en
enkel sändare och mottagare.
Vid ett samarbete med AGA (som inlett en försöksutveckling på G Daléns initiativ)
överenskoms att han skulle bygga en radiomottagare samtidigt som AGA skulle bygga en
batteridriven sändare för flygplan.
På AGA arbetade en civilingenjör Frans Fransson som hade studerat radioteknik i Tyskland
och USA. Han var chef för AGAs radiolaboratorium och blev Flemmings partner för
framtagning av en flyg- och markutrustning. Under våren 1916 kunde Flemming anmäla till
sin avdelningschef på Generalstaben att de av AGA framtagna utrustningarna var färdiga för
prov.
3.10Radiolaboratoriet vid AGA
En rapport från Tyskland om radio i flygplan blev den tändande gnistan hos K3/Tekniska
avdelning.
Löjtnant Fleming erhöll order om att diskutera frågan med AGA för att klara ut om något
liknande också skulle kunna åstadkommas i Sverige. AGA visade stort intresse och Fleming
och Fransson kom överens om att bygga en försöksanläggning. Fransson vid AGA skulle
svara för sändaren i flygplanet och Fleming för mottagaren.
Under våren 1916 anmälde Fleming till sin avdelningschef att försöksapparaturen blivit
färdiga för prov.
Följande två bilder visar de vid AGA framtagna sändar- och mottagarenheterna som användes
vid radioproven vid Skillingaryd 1916. Bilderna kommer från AGA jubileumsskrift 1904-
1954 där detta anges. Den högra bilden är den sändare som Fransson tog fram med den i
rapporterna angivna ackumulatorlådan. Sändaren kan inte återfinnas. Den vänstra bilden är
den av Claes Flemming framtagna radiomottagaren och som nu, efter Telemuseets
nedläggning, finns magasinerad vid Tekniska museet, mottagaren tillhör Flygvapenmuseum.
Flygradiomottagaren och sändaren från övningen i Skillingaryd 1916.
Bilderna ovan visar de av AGA och löjtnant Flemming tillverkade gnistsändare och mottagare
som 1916 användes för artilleri-eldledning vid Skillingaryd och blev historiskt genom att det
var ”Flygvapnets” första lyckade försök med radiosamband flyg till mark. Sändaren användes
i flygplanet för att med telegrafi ange artilleriets träffar via mottagaren som fanns på marken.
Mottagaren tillhör Flygvapenmuseum och lånades ut till Tekniska museets Telemuseum där
den utställdes. Efter det att Telemuseum stängdes har mottagaren inte kunnat påträffas.
18 FR-5 (Fr typV)
Den 7 oktober 1944 beställdes från AGA Baltic 260 flygradiostationer Fr V.
FR-5 var den första helsvenska flygradion tillverkad av AGA-BALTIC Stockholm, Lidingö,
och avsedd för ensitsiga, jaktflygplan.
Den bestod av S-M enhet, manövermotor med böjlig axel, manöverapparat och ett
kontrollinstrument för inställningar på marken.
Stationen arbetade på kortvåg (3 – 3,5 MHz) och var avsedd för telefoni (A3) – och
tontelegrafi (A2), uteffekten vid A3 var 3 W och A2 4,5 W.
Två fasta frekvenser kunde utnyttjas alternativt. De var antingen kristallstyrda eller
”självstyrda”, frekvensskillnaden mellan dessa två frekvenser (F1 och F 2) skulle vara max
25 kHz. Normalt skulle dock kristallstyrning undvikas för apparaten i sig ansågs tillräckligt
frekvensstabil för självstyrning.
Sändtagaren var helt fjärrmanövrerad eftersom den var monterad i högra yttervingen intill
stjärtbommen på flygplan J21. Antennen var en wire spänd mellan en snedställd mast under
högra bommen och höger fena.
FR-5 användes i flygplan J21A men ersattes av FR-8 1944.
Stationens handhavande skilde sig från tidigare stationers på ett påtagligt sätt och kan vara
värd att kommentera Stationen var utförd för två fasta frekvenser F1 och F2. Största skillnaden mellan F1 och F2
skulle vara 25 kHz. F1 ställdes in med ratten märkt ”Frekv. inst. sändare F1”. F2, som alltid
skulle vara större än F1, inställdes för både sändare och mottagare med hjälp av ratten ”Frekv.
skillnad” vilket påverkade sändarens styroscillator och antennavstämnings spole samt lokaloscillatorn i mottagaren. Med hjälp av intoningsomkopplaren kunde sändaren ställas in på
mottagarens frekvens eller omvänt.
Mottagarens frekvensinställning kunde finjusteras ± 15 kHz från manöverapparaten genom att
dess variometer påverkade induktansen i mottagarens oscillatorspole. Efter genomförd
inställning kunde varje ratt låsas med en liten skruv med lättrat huvud.
Eftersom antennen satt på flygplanets undersida ändrades kapaciteten då maskinen lyfte.
Detta innebar att om stationen var avstämd till max antennström på marken blev strömmen på
grund av kapacitansändringen betydligt mindre efter starten. För att kunna ändra
avstämningen från manöverapparaten i kabinen via två tryckknappar fanns en manövermotor
som över en böjlig axel påverkade antennens avstämningsspole så att max antennström åter
kunde indikeras.
Rutinen var att när flygplanet lättat och landställen fällts in skulle föraren manövrera
knapparna för ”Ant. avst” tills max ström på antennströmsinstrumentet erhölls.
För att minska förarens manövrering efter start kunde man snedstämma antennkretsen med c:a
5 skaldelar (Fpl 21) mindre än det ursprungliga redan på marken och på så sätt komma
närmare rätt avstämning i luften.
Radiostationen finns vid Flygvapenmuseum
18.1 Tekniska data
Sändaren
Frekvensområde 3000-3500 Mc/s
Uteffekt A2 4,5 W, A3 3 W
Modulation A2, A3
Mottagaren
Frekvensområde 3000-3500 Mc/s
Känslighet ≤ 5µv vid 30% modulering och 4 mW utgångseffekt.
Selektivitet 40 dB vid 10 kc/s
Räckvidden är vid telefoni 50 km och vid telegrafi omkring 100 km.
Aircraft radio control unit FR 5
Besturingsinstrument AGA voor Flyradio FR 5
Besturingsinstrument AGA voor Flyradio FR 5
Besturingsinstrument AGA voor Flyradio FR 5
Besturingsinstrument AGA voor Flyradio FR 5
FR-12
FV beteckning M3952-012010
Ursprungsbeteckning AGA 630399218
Tekniskt utförande
Allmänt
Den första svenskutvecklade VHF-flygradiostationen med multikanalkapacitet.
Utvecklades och tillverkades av AGA AB Lidingö med seriestart 1952 och med en
kompletterande serie (25 enheter) 1964
Antal producerade enheter c:a 660 st.
Avsedd för Flygplan 32 (449 st.). Flygplan 34 (120 st.) och senare även i Hkp och TPflygplan samt flera specialflygplan t.ex. Vickers Varsity, Caravelle och Canberra m.fl.
Konstruktion
Traditionell rörstation med robust frekvensväxlingsmekanism och – inställning.
Saving crystals (882 kanaler med 84 kristaller).
I delserie 2 (1964) utrustades vissa funktioner med nuvistorer (elektronrör med
elektrodtillföringar i form av plana metallskivor och med keramik (i stället för glas) som
isolator mellan dem) i stället för vanliga rör i glasutförande.
Strömförsörjning +28V och 115V trefas
Vikt 22 kg exklusive manöverapparat
Flygradio FR-12 består av
Sändtagare FR-12
o Mottagare/sändare/strömförsörjningsenhet.
Manöverapparat
o Flera olika utföranden (5) beroende på flygplanstyp
Förvalda kanaler (24) programmerades in på en förväljarinsats = en tidig datastav. Se bild
”Spaden”.
Prestanda
Frekvensområde 103-147,05 MHz.
Från början 180 kHz kanaldelning sedan modifiering till 100 kHz kanaldelning och
slutligen till 50 kHz delning.
Modulationstyp TAL/AM
Uteffekt 5 W
AGA Sändtagare Fr-12
AGA FR type 2.
29 FR-13
Flygradiostation Fr-13 M3955-013010
Tidsperiod 1961-1985
Flygradiostation Fr-13 togs fram för Flygplan 35 och användes som huvudradiostation i
versionerna A, B, C och D.
Fr-13 utgjordes av en sändar-mottagarenhet och en manöverapparat Fr-13. Dessutom
utvecklades en manöverapparat för lärare i Flygplan 35C. Se bilder.
Radiostationen utvecklades och tillverkades av AGA i ett antal av c:a 310 st. under 1959-
1965
29.1Konstruktion
Grundkonstruktionen är som Fr-12 med följande ändringar:
Kraftmatning 3×200 V 400 Hz. (Huvudströmförsörjning i Flygplan35)
Samtliga LF-kretsar är försedda med kiseltransistorer
Frekvensinställningsmekanismen gjordes lättare
En LF-utgång för ev. styrdata infördes
29.2Manövrering
En ny manöverapparat utvecklades med följande funktioner:
Till/Från-strömbrytare
Normal/Reserv-omkopplare
Volymkontroll för flygförarens hörtelefon
Sändning Tråd
Rund/Rikt. (Antennomkoppling)
Kanalval. 24 förvalda kanaler kan väljas med en kanalomkopplare. Kanalerna
förprogrammeras på en utbytbar “spade”, som stoppas in på manöverapparatens
frontpanel
Manöverapparaten för lärare i Flygplan 35C hade följande funktioner.
Omkopplare för kommunikation med framsits
Trådsändningsknapp
Sändningsknapp
Volymkontroll för baksits
29.3Prestanda
Frekvensområde 103-147,05 Mhz.
50 kHz kanaldelning. Från början 100 kHz
Vikter enligt FR-12 (c:a)
Modulationstyp TAL/AM
Uteffekt 5 W
29.4Underhåll
Underhållet utfördes av förband på A-nivå med hjälp av Teletestbil 35(Servicebil 405).
Provningsenhet FR med Testsändare för styrdata användes därvid för kontroll av Fr-13, Fr14
Sändare och Mottagare, Manöverenhet2 Fr-21 och kontroll av FD10, alt FD11 och
Signalanalysatorn (REF FHT Flygvapnets Styrdatasystem).
På förbandets flygverkstad (avd 6) användes Provbänk FR/FD för prestandamätning och
felsökning av resp. utbytesenhet varvid felaktig modul/komponent kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av cv/CVA i Arboga
30 FR-14
Tidsperiod 1961-1970
30.1Allmänt
Fr-14 var i grunden en civil flygradio som köptes från Collins/USA.
Fr-14 anskaffades för Flygplan 35 som reservradio för Fr-13 i Flygplan 35A, B, C och D och
då även som styrdatamottagare i Flygplan 35B och D.
Fr-14 ingick även i Flygplan 32B och C som reservstation
Antal stationer som anskaffades var c:a 440 st.
30.2Konstruktion
Flygradiostation Fr-14 bestod av mottagare, sändare och kraftenhet och var en blandad rör –
och transistorstation
Sändar- och mottagarenheterna är små kompakta, kristallstyrda enheter avsedda att monteras i
flygplanens instrumentpaneler. Båda enheterna hade manöverorgan för frekvensbyte vilket
kunde ses som ett omständligare handhavande för flygföraren.
Radiostationens nätströmställare var placerad på sändarens frontpanel.
Kraftenheten är uppbyggd på en stomme av lättmetall. På stommens översida är mottagarens
andra MF-förstärkare placerad samt LF och modulationstransformatorerna.
Kraftenheten kan anslutas till 27,5 V eller till 13,75 V. Enheten försörjer sändaren och
mottagaren med lämpliga spänningar.
Kraftenheten placerades på en Antenn-och mikrofonomkopplingsenhet av fabrikat SRT i
apparatrummet.
30.3Funktion
I ett tidigt skede konstaterades att problem fanns med AM-modulering och smal LFbandbredd. Därför modifierades Fr-14 LF-utgång för att passa till den frekvensskiftade
signalen på 2400 Hz och 4800 Hz. Modifieringen blev lyckad och resultatet blev att Fr-14
användes som huvudradio för styrdatafunktionen och Fr-13 blev huvudstation för
talkommunikationen.
Val av huvud- (NORM) och reservstation (RES) gjordes på Fr-13 Manöverenhet.
30.4Prestanda
Frekvensområde 118,0 – 126,9 MHz (Sändaren) 108,0 – 126,9 MHz (Mottagaren)
Kanalavstånd 100 kHz
Moduleringstyp AM/Telefoni
Uteffekt 3 W
Vikt totalt c:a 6 kg
30.5Underhåll
Underhållet utfördes av förband på A-nivå med hjälp av Teletestbil 35 (Servicebil 405).
Provningsenhet FR med Testsändare för styrdata användes därvid för kontroll av Fr-13, Fr-14
Sändare och Mottagare, Manöverenhet 2 Fr-21 och kontroll av FD10 alt FD11 och
Signalanalysatorn.
(REF FHT Flygvapnets Styrdatasystem).
På förbandets flygverkstad (avd 6) användes Provbänk FR/FD för prestandamätning och
felsökning av respektive utbytesenhet varvid felaktig modul/komponent kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av cv/CVA i Arboga.
Frm-15
M3955-015030
AGA N393834
Med anledning av de problem som konstaterats med överföring av styrdata mellan mark och
flyg med amplitud modulerad tonskift utvecklades en speciell mottagare som benämndes
FRM-15. Den försågs på sin frontpanel med 10 intryckningsbara kanalenheter som var
kristallbestyckade och representerade en radiokanal.
Parallellt med detta hade utvecklingen av Flygradio Fr 21 startat som utöver AM även hade
FM. Beslut togs om att styrdataöverföringen på radio skulle ske med FM vilket medförde att
FRM-15 enbart tillverkades i ett fåtal enheter.
Till sitt yttre liknar FRM-15 Sändtagare FR-16 med skillnaden att FR-16 hade 5 kanalenheter
mot FRM-15:s 10 kanalenheter.
Tillhörde konstruktionsmässigt samma generation som Fr-16 och Fr-17.
Tillverkades av AGA AB för att ingå i Fr-17, Fr-16 och Frm-15-systemet i Flygplan 35E och
35F.
Flera likheter med Fr-16 föreligger speciell vad avser kanalenheterna. Frm-15 var
heltransistoriserad.
Mottagarmodulerna bestod av igensvetsade aluminiumburkar där komponenterna var ingjutna
i silikon.
Anslutningarna bestod av rörsocklar.
På frontpanelen fanns 10 st intryckningsbara kanalenheter som var kristallbestyckade och
representerade var och en sin radiokanal.
Funktion
Då vissa problem konstaterats med överföring av styrdata mellan mark och flyg med amplitud
modulerad tonskift beslöts att styrdataöverföringen på radio skulle ske med FM vilket
medförde att Frm-15 enbart tillverkades i ett fåtal enheter.
Parallellt hade AGA på eget beslut startat utvecklingen av Flygradio Fr-21 som utöver AM
även hade FM.
Till sitt yttre liknar Frm-15 Sändtagare Fr-16 med skillnaden att Fr-16 hade 5 kanalenheter
mot Frm-15:s 10 kanalenheter.
Totalt tillverkades 30 enheter
Fr m/16
Flyg- och markradiostation
Bilderna ovan visar de av AGA och löjtnant Flemming tillverkade gnistsändare och mottagare
som 1916 användes för artilleri-eldledning vid Skillingaryd och blev historiskt genom att det
var ”Flygvapnets” första lyckade försök med radiosamband flyg till mark. Sändaren användes
i flygplanet för att med telegrafi ange artilleriets träffar via mottagaren som fanns på marken.
Mottagaren tillhör Flygvapenmuseum och lånades ut till Tekniska museets Telemuseum där
den utställdes. Efter det att Telemuseum stängdes har mottagaren inte kunnat påträffas.
32 FR-16
M3955- 016010
AGA N393865
Tidsperiod 1965-1970
32.1Allmänt
Fr-16 ingick som reservradio tillsammans med Fr-17 och Frm-15 systemet i Flygplan 35F
(och i 35E dock utan Frm-15).
Fr-16 var placerad på vänster panel i kabinen.
Fr-16 tillverkades även för markbruk och när Fr-17, Fr-16 och Frm-15 ersattes med Fr-21
systemet i flygplan överfördes Fr-16 till marksidans FYL-kommunikationssystem 160st FR16 överfördes först till SK60 som reservradio men ersattes relativt snart med FR-23 och
överfördes därefter till Marksidans FYL-kommunikationssystem.
Tillverkningen skedde i AGA:s fabrik i Gävle under 1965-1970
Antal tillverkade enheter c:a 350 st.
32.2Konstruktion
Fr-16 var den första heltransistoriserade flygradion i Sverige och tillverkades i två varianter,
Fr-16e och Fr-16f.
Fr-16f var en uppdaterad version med modernare komponenter och vissa förbättrade
prestanda.
Konstruktionen var mycket kompakt och bestod av Sändarenhet med strömförsörjningsenhet,
mottagare, kontaktenhet och kanalenheter.
Kanalenheterna (5st) innehåller mottagarens lokaloscillator sändaroscillator och vissa
filterkretsar.
Vid byte av frekvens i resp. kanalenhet måste alltså 2 kristaller bytas ut och kanalenheten
trimmas om.
Mottagarmodulerna bestod av igenlödda aluminiumburkar vari komponenterna var ingjutna i
silikon.
Anslutningarna bestod av rörsocklar.
32.3Prestanda
Frekvensområde 103-156 MHz
Kanalavstånd 50 kHz
Modulering AM
Uteffekt 2W
Strömförsörjning +28V
Strömförbrukning c:a 1,5 A
Vikt c.a 3 kg.
För djupare information se Fr-16 i (Markradio FYL)
AGA Fr m-16.
FR-17
M3955- 017031
Flygradioutrustning för Flygplan35E och F samt SK 60
Tidsperiod 1964-2000
33.1Allmänt
1960 beställde FMV utveckling av modern radioutrustning för Flygplan 35 E och F bestående
av:
För 35E: Fr-16 och Fr-17
För 35 F: Frm-15, Fr-16 och Fr-17
SK 60 skulle förses med Fr-16 och Fr-17
Fr-17, en mångkanalig huvudstation fjärrstyrd av en Manöverenhet Fr-17, dock krävdes det
ett rörslutsteg för att erhålla tillräcklig uteffekt. Därmed krävdes en frekvensinställningsmekanik bl.a. för avstämning av tankkretsarna.
Fr-16, en 5-kanalig AM-station matad med 28 V batterispänning och manövrerad från
frontpanelen.
Frm-15, en 10-kanalig AM-mottagare avsedd för styrdatamottagning. Även denna matad med
28 V DC och med kanalinställning på frontpanelen
FMV beslöt 1965 efter det att AGA AB på eget beslut startat utvecklingen av Fr-21, att
ersätta Frm-15/Fr-16/Fr-17 med Fr-21 i Flygplan 35 E och F.
Stationerna omdirigerades därefter enligt följande:
Fr-17 bibehölls i SK60.
Fr-16, ursprungligen avsedd att även ingå i markutrustningen för FYL och ett antal Fr16 omdirigerades dit tills vidare. För SK 60 ersattes Fr-16 med Fr-23, en 5-kanalig
AM-station baserad på Fr-21-teknik.
Frm-15 utgick.
Fr-17 systemet i Sk60 framgår av bild. Som reservradio ingick Fr-23.
Ingående enheter i Fr-17 systemet var
Sändtagare Fr-17
Fr-17 Manöverenhet
Talbox (3st)
Fr-17 Omkopplarenhet
Fr-17 tillverkades i 4 delserier på AGA AB i Gävle och i Roslags Näsby under åren 1964 –
1967
C:a 150 stationer tillverkades varav serieutförande 4 var den serie som fortlevde
33.2Konstruktion
Sändtagaren bestod av 2 enheter Sändare och Mottagare (se bild).
Till resp enhet hörde en relativt komplicerad frekvensinställningsmekanism som med
genomgående axlar in i enheterna ställde in resp. frekvens.(se bild)
Sändtagaren strömförsörjdes från flygplanets 3 x 200V 400Hz och +28V likspänning.
Sändarenheten erfordrade forcerad kylluft.
33.3Funktion
33.3.1 Sändtagaren
Sändtagaren bestod av 2 enheter mottagare och sändare. Mottagaren innehöll förutom de
kompletta mottagarkretsarna även en sändarstyrningsdel (Uteffekt =2W)
Frekvensinställningen var gemensam för bägge funktionerna.
Sändaren innehöll kraftenhet, antennfilter, antenn- omkopplingskretsar,
frekvensinställningsenhet (endast grovsteg) och ett sändarslutsteg (tankkrets).
Slutsteget bestod av 2st parallellkopplade keramiska trioder av koaxialtyp.
33.3.2 Manöverenheten
På manöverenhetens panel kunde följande ställas in,
24 förinställda kanaler (inprogrammerade på förväljarinsatsen) genom intryckning av
knapp på frontpanelen
Strömställare Till/Från av Fr-17
Volymratt för ff hörtelefonnivå
Tråjal-knapp för kommunikation med Jaktledare etc. via trådförbindelse (funktion
även vid Fr-17 Från)
Plats för en förväljarinsats
I Manöverenheten ingick mikrofon- och hörtelefonförstärkaren för ff1 samt en del
isolationsförstärkare.
För kanalinställningsfunktionen fanns en diodmatris och en kontaktplatta av plast med ett
stort antal hål vari varje hål fanns en hårdguldbelagd kontakt och en spiralfjäder.
Varje kontakt korresponderade mot motsvarande position på Förväljarinsatsens
kopparmönster och vilade med sitt fjädertryck mot detta när förväljarinsatsen trycktes in på
sin plats på frontpanelen.
33.3.3 Manöverenhet ”NY”
En ny mer digital enhet utan förväljarinsats utvecklades av VAC (Catron) i ett fåtal exemplar
33.3.4 Omkopplarenheten
Tillhörde och manövrerades av ff 1(vänster framsits)
Omkopplarenheten hade 2 manöverorgan, talomkopplare och stationsväljare.
Med stationsväljaren valde man kommunikationsradio.
Talomkopplaren användes då ff 1 ville kommunicera med övriga besättningsmedlemmar.
33.3.5 Talboxarna
Talboxarna användes av övriga besättningsmedlemmar för att tala med varandra.
Ff 2 (höger framsits) talbox var så kopplad att även han kan sända.
Talbox 2 och 3 kunde endast användas för inombordstelefoni.
På talboxarna fanns en ratt för volymnivå.
33.3.6 Förväljarinsatsen
Förväljarinsatsen bestod av ett mönsterkort av papperslaminat och ett kopparmönster belagt
med rodium.
Resp. frekvens ”programmerades” in på förväljarinsatsen genom att man borrade bort viss del
av kopparmönstret enligt ett visst schema för att få fram frekvensen och AM alt FM i
respektive kanal.
För att byta en (1) kanal på förväljarinsatsen erfordrades i regel en helt ny ”omborrning” av
förväljarinsatsen.
33.4Prestanda
Frekvensområde 103,00-154,95 MHz
Kanalseparation 50 kHz
Antal kanaler 1040
Moduleringstyp AM/FM
Uteffekt 20-45W
33.5Underhåll
Underhållet utfördes på SK60 av förband på A-nivå med hjälp av en ”Provningsenhet FR.( en
mindre version av den Provningsenhet FR som satt i Servicebil 405) och en speciell
Antennsond och fixtur för anslutning till SK60 antennen
På förbandets flygverkstad (avd 6) användes Provbänk FR/FD för prestandamätning och
felsökning av respektive utbytesenhet varvid felaktig modul/komponent kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av cv/CVA i Arboga.
35 FR-21
M3955-021000
Tidperiod 1967 – 2000
35.1Allmänt
Utvecklingen av halvledare gick mycket snabbt under 60-talet och vid mitten av decenniet
fanns integrerade kretsar tillgängliga som möjliggjorde konstruktion av en digital
frekvenssyntes samt tillräckligt kraftfulla transistorer för sändarslutsteg. AGA tog då med
egna medel fram en ny generation flygradio, Fr-21, som i dubbelinstallation ersatte Frm-15,
Fr-16 och Fr-17 i Flygplan 35E och F. Systemet gavs en utformning så att ingen modifiering
av flygplanen erfordrades vid utbytet, samtidigt som mångkanalkapacitet erhölls för
datamottagning. Med Fr-21 gavs föraren möjlighet att förutom förvalda kanaler även göra
frekvensinställning manuellt.
Det var den dynamiske tekniske direktören Karl-Erik Granqvist som tack vare sina personliga
kontakter med enskilda ingenjörer och tillverkare i USA hade tillgång till det absolut senaste
inom halvledartekniken.
Granqvist var en respekterad medlem av ingenjörsorganisationen IEEE och kunde under sina
många besök hämta nya komponenter direkt ur produktionen med tillhörande
prestandaspecifikationer. När Granqvist återvände från sina resor kunde det mycket väl hända
att han plockade upp en påse komponenter ur kavajfickan till sina utvecklingsingenjörer.
Tillgång till avancerade räknare, spektrumanalysatorer, polyscope etc. saknades och t.ex.
DC/DC och DA-omvandlare fick man konstruera själva på labbet.
I denna som idag tycks ganska ”puritanska” miljö skapades den först militära
frekvenssyntesstationen i västvärlden.
En oscillator där en (1) kristall via en s.k. PLL (phase locked loop) snabba räknekretsar
MECL och en stabil VCO svarade för samtliga oscillatorfrekvenser över frekvensområdet
VHF.
På sändarsidan konstruerades bredbandssteg som saknade rörliga delar.
Vissa av komponenterna höll inte MIL-specifikation vad avser t.ex. temperaturområdet och
fick därmed kompenseras i kretsuppbyggnaden för detta.
Tveksamheten inför de nya komponenterna var stor inom FMV kvalitets- och
tillförlitlighetsorganisation men accepterades till sist och som det senare visade sig var dessa
kretsar (Bl.a. MECL) de komponenter som under Fr-21 livscykel haft minst felutfall.
En långt driven moduluppbyggnad resulterade i en enkel systemkonfiguration för ett flertal
flygplan och helikoptrar.
Fr-21 fick en vidsträckt användning i helikoptrar, transportplan och specialflygplan och att Fr21 var en mycket modern station bevisades av att norska flygvapnet köpte den för utrustning
av deras Albatross spaningsflyg. Enligt deras utsago var Fr-21 då den enda riktigt moderna
utrustningen på världsmarknaden.
Flera Fr-21 utrustningar exporterades till andra länder, bl.a. till Jugoslavien.
I Flygplan 35S (Suomi) och 35OE (Osterreich) ingick i princip samma utrustning som i
Flygplan 35F.
Totalt tillverkades c:a
1200 Sändtagare
400 Högeffektsteg
600 Lågeffektsteg
400 Manöverenheter
400 Anpassningsenheter
Fr-21 levererades till flygvapnet med start 1967.
35.2Konstruktion
Radiostationen förekom i olika varianter tillsammans med annan flygradio. Förutom
talkommunikation kunde Fr-21 även användas för styrdatamottagning (samt även för interkommunikation med markorgan, tråjal)
Utrustningen var uppbyggd kring en sändtagare, som kompletterades med effektsteg och
manöverenhet.
35.3Ingående enheter
35.3.1 Sändtagare Fr-21
Sändtagaren innehåller:
En komplett mottagare
En digital frekvenssyntetisator
En FM modulerbar styroscillator för sändarstegen
En frekvensinställare
På sändtagarens frontpanel inställdes godtycklig frekvens samt modulation.
Enheten kunde fjärrstyras och hade en kort kanalväxlingstid
35.3.2 Lågeffektsteg Fr-21
Lågeffektsteget innehåller en bredbandig effektförstärkare och AM modulator.
Nominell uteffekt 5 W.
35.3.3 Högeffektsteg Fr-21
Högeffektsteget innehöll:
En bredbandig effektförstärkare
En AM-modulator
En likriktarenhet för omvandling av 3 x 200 Hz 400V till likspänningar
Alt DC-försörjning.
Högeffeksteget fanns i tre varianter anpassade till matningsspänning och antenninstallation.
Nominell uteffekt 20 W
35.3.4 Manöverenhet 1 Fr-21
Manöverenheten innehåller
Förvalda kanaler för både talkommunikationsstationen och datamottagningsstationen
Mikrofon- och hörtelefonförstärkare
Olika manöverorgan
Enheten var försedd med s.k. frekvensstavar som programmerades genom att flytta små
tungor för ”etta” alt ”nolla” se bild
35.3.5 Markteleförstärkare
En förstärkare med anslutning till mekaniker och Stril, m.fl. placerades i vingens undersida.
Denna var så konstruerad att den till markfunktionen anslutna marktelekontakten automatiskt
lossade då flygplanet påbörjade rullning från ”högsta läget”
35.3.6 Anpassningsenhet
Enheten tillverkades i olika utförande för resp. konfiguration (flygplan/hkp) innehållande
Antennfilter
Antennomkopplingsfunktioner
Filterkretsar för filtrering av +28V likspänningen
35.3.7 Frekvensinställare
För inställning av frekvens i klartext och modulationstyp. Utvecklades för vissa flygplan och
helikoptrar.
35.4Funktion
Fr-21 fanns i olika varianter och förekom också tillsammans med annan flygradio:
Fr-21E och Fr-21 F var avsedda för talkommunikation och styrdatamottagning i Flygplan
35F och i 35 E (ej styrdata).
Utrustningen bestod av:
Två sändtagare Fr-21
Ett lågeffektsteg Fr-21
Ett högeffektsteg Fr-21
En manöverenhet 1 Fr-21
En markteleförstärkare
Utrustningen var så uppdelad att den ena sändtagaren tillsammans med högeffektsteget bildar
A-system och normalt användes som talkommunikationsradio. Den andra sändtagaren bildade
B-system d.v.s. reserv tillsammans med lågeffektsteget och användes som styrdatamottagare
(ej Flygplan 35E).
Manöverenheten var gemensam för de båda systemen.
A-systemet strömförsörjdes från flygplanets växelspänningsnät (3 x 200V 400Hz) och Bsystemet från flygplanets +28 V likpänningssnät.
A-systemets uteffekt var 20 W medan B-systemets uteffekt var 5 W.
Flygplan 35F var utrustad med två antenner, en rundstrålande och en bakåtriktad.
I normalfallet kunde man använda en antenn för vartdera systemet där system A
(talkommunikation) var ansluten till den rundstrålande och system B (datamottagning) till den
bakåtriktade.
Med antennvalsomkopplaren på manöverenheten kunde system B parallellkopplas med
kommunikationen över den rundstrålande antennen.
I läge Reserv växlade A- resp B-systemet funktion varvid A-sändtagaren blev
styrdatamottagare och reservfunktion.
Från manöverenheten hade flygföraren tillgång till följande funktioner:
Kanalval av förinställda kanaler för talkommunikation
Kanalval av förinställda kanaler för styrdatamottagning
Reglering av ljudnivå för hörtelefon
Tillslag av kommunikationsutrustningen
Inkoppling av tråjalsändning
Antennval för datamottagning
Normal/reserv- omkoppling
Fr-21B-13, fanns tillsammans med Fr-13 i Flygplan 35B och D.
Fr 13 var då ordinarie flygradio för talkommunikation och Fr-21B reservradio för
talkommunikation och som datamottagare för styrdata
Efterhand tillfördes 35D hela Fr-21 35F-systemet när 35F omutrustades med Fr-28.
Fr-21 ME2 med Signalanalysator tillfördes 35B, D och F (se Fr-21 Me2)
Fr-21B-8, innehöll Fr-21 Sändtagare, Lågeffektsteg och Anpassningsenhet tillsammans med
Fr-8 och benämndes då Fr-21B-8. Fanns i Fpl29
Fr-21D innehöll Fr-21 Sändtagare, Lågeffektsteg och Anpassningsenhet och var avsedd för
installation i Hpk 6 och användes även för vissa markinstallationer.
Fr-21C i Hkp4 med +28V likspänningsmatat högeffektsteg och kylfläktmonterad
monteringsbädd
MERA i FPL J32E (stör FPL) innehöll ett flertal sändtagare Fr-21 och Fr-28 samt en speciell
manöverpanel MERA (Störpanel)
Fr-21-17. Som ersättning för Fr-17 i Sk60.
Högeffektsteg med en sändtagare monterat på lågeffektsteget (som i 35E) men där
lågeffektsteget enbart innehöll en frekvenskodomvandlare från Fr-17-kod till Fr-21 sändtagarkod och vissa filterkretsar
Ett fåtal enheter tillverkades
Fr-21/21 ingick även i Flygplan 35C med 2st Sändtagare, 2st Lågeffektsteg 1st
Interphonenhet, 2 st Interfonpaneler och en särskild Manöverenhet 1-C och ersatte då Fr-13-
14 (start år 1987)
Fr-21 TP avsedd för Tp-flygplan med flera innehöll sändtagare högeffektsteg med
kylfläktmonterad monteringsbädd och anpassningsenhet och i vissa fall med
Frekvensinställare då benämnd FR-21 S i FPL 32D och E.
35.5Prestanda
35.5.1 Sändtagaren
Frekvensområde 100 – 159,95 MHz
Kanalseparation 50 kHz.
35 st sändtagare modifierades på 80-talet till 25 kHz kanalseparation.
Flygplan 35C hade en av vardera 50-resp 25 kHz-station
Frekvensnoggrannhet ±20 x 10-6 (Max 3,2 kHz)
Modulering AM, FM
Kanalväxlingstid 50 ms
35.5.2 Mottagaren
Känslighet S+N/N > 10dB vid 4 µV, 1000 Hz, 30 %
Lf-karakteristik Tal: 350-3500 Hz, Data 350-8000 Hz
35.5.3 Sändaren
Nominell uteffekt: Högeffektsteg 20W
Nominell uteffekt Lågeffektsteg 5W
Moduleringsgrad AM Min 80 %
FM ±7 kHz
35.6Underhåll
Underhållet utfördes av förband på A-nivå med hjälp av Teletestbil 35(Servicebil 405).
Provningsenhet FR med Testsändare för styrdata användes då för kontroll av Fr-21 Sändare
och Mottagare, Manöverenhet2 Fr-21 och kontroll av FD10, alt FD11 och Signalanalysatorn
(REF FHT Flygvapnets Styrdatasystem).
På förbandets flygverkstad (avd 6) användes Provbänk FR/FD för prestandamätning och
felsökning av resp. utbytesenhet varvid felaktig modul/komponent kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av cv/CVA i Arboga
Laagvermogentrap voor vluchtradio FR-21. Voor Fpl J 35, S 35, J 32, S 32, Fpl 29, Sk 60, Hkp 2, Hkp 3, Hkp 4, Hkp 6. Tp 79 en Sk 50
M-nummer
M-nummer: M3955-021128
Evenement
Productie door Svenska AB Gasaccumulator ( AGA ).Gebruik .Productie 1967/01/01 door Svenska AB Gasaccumulator ( AGA ).
44 FR-22/FR-24
Flygradio Fr-22-Fr-24
M3955-022011
M3955-024010
Tidsperiod 1964 – 2000
44.1Tekniskt utförande
44.1.1 Allmänt
Krav på att utnyttja även frekvensområde UHF för TAL-stridsledning förelåg i slutet på 60-
talet och Flygradio Fr-22-Fr-24 utvecklades för att ingå i FPL 37AJ, SF, SH och SK.
Fr-22 var den första VHF/UHF-stationen med AM/FM möjlighet i svenska flygvapnet.
På sikt var det också tänkt att Fr-22 skulle ingå i JA37 i tandemutförande men då behov av en
VHF/UHF-station även förelåg för FPL 35F var emellertid Fr-22-konceptet för stort fysiskt
för FPL35 och Sändtagare Fr-28 utvecklades därför att passa både FPL35 och JA37.
En exportversion med bara UHF som ordinarie radio och en UHF-reservradio utvecklades för
danska flygvapnets 35XD.
AGA AB var tillverkande industri.
44.1.2 Konstruktion
Utformningen av enheterna följde SAAB direktiv enligt koordinationsdata vad avser
uppbyggnadssätt, montering i flygplanet, kylluftbehov och strömförsörjning etc.
Ingående enheter i FPL 37:
Sändtagare Fr-22
Omkopplingsenhet Fr-22
Manöverenhet1 Fr-22
Flygradio Fr-24
Frekvensinställare Fr-22
Manöverenhet 2 Fr-22 (i SK37)
Markteleförstärkare (2 per flygplan)
IPK/IFL Testpanel
Fr-22 Sändtagare, omkopplingsenhet och frekvensinställare ingick även i TP85 och Hkp 4C
44.1.3 Dimensioner och vikter
Modulsystem – Bredd mm – Höjd mm – Djup mm – Volym dm³ – Vikt kg
Sändtagare EMF 2 3/4S 182,5 200 400 14,6 15,0
Omkopplingsenhet EMF 2S 130 200 400 10,4 9,0
Manöverenhet 1 MMF 13-200 125 119,5 200 3,0 4,3
Frekvensinställare ——— 61 89 161 0,9 1,3
Manöverenhet 2 MMF 7-100 125 62,5 100 0,8 0,8
Fr-22 totalt 29,6
Fr-22B totalt 30,4
Flygradio Fr-24 MMF 14-150 125 129 150 2,5 3,7
Antal tillverkade enheter c:a 200 st med tillverkningsstart år 1972
44.2Manövrering
44.2.1 Allmänt
Utrustningen var avsedd för följande funktioner:
Talkommunikation flygplan – flygplan,
Talkommunikation flygplan – mark,
Passning av Larmkanal
Förmedling av lågfrekventa varnings– och lystringssignaler från andra utrustningar i
flygplanet.
Interkommunikation mellan främre och bakre förarplats
Interkommunikation på marken med markpersonal och ledningsorgan via TRÅD och
marktelefonförstärkare.
44.2.2 Manövrering
Flygradioutrustningen startas genom tillslag av flygplanets huvudströmställare.
För övrigt sker manövrering från följande enheter
Flygradio Fr-24
Manöverenhet 1
Frekvensinställare
Styrspak
Rb24 manöverpanel
IPK/IFL panelen
I SK-versionen dessutom från
Manöverenhet 2 och
Styrspak bakre förarplats
44.3Flygradio Fr-24
Funktionsomkopplaren för val av funktionssätt och för val av reservkanal.
NORM, endast Fr-22 användes
E, F, G, H endast Fr-24 användes (Reservfunktion)
NORM+LARM Fr-22 användes som huvudstation och Fr-24 för överlagrad
mottagning på Larm-kanal
SM för Sändning av Fr-24 i reservmod.
TRÅD för sändning till ledningsorgan på marken
MIK BAND Till/Från för inspelning av icke automatiskt inspelad information på BSP,
och för kommunikation med Mekaniker på marken.
VOL för flygförarens hörtelefonnivå
44.3.1 Manöverenhet 1.
Manöverenhet 1 är Fr-22 kanalväljare och har 2 förväljarrattar och 20 tryckknappar.
Endast en knapp kan vara intryckt.
Intryckning av knapp utlöser automatiskt tidigare intryckt.
Rattarna och tryckknapparna har följande funktioner:
Den vänstra, Gruppväljaren (TAL – Stril) har 42 lägen som indikeras i fönstret till
höger om ratten. Varje läge har 10 förprogrammerade kanaler som ställs in på de
undre knapparna. Knapparna är märkta 0-9.
Den högra, Basväljaren har 84 lägen som indikeras i fönstret till höger om ratten.
Varje läge har fem förprogrammerade kanaler som ställs in med den näst översta
knappraden
Den översta knappraden, med fem tryckknappar har fyra individuellt programmerade
kodstavar vilka är oberoende av Grupp eller Basväljarens inställning. Den femte
knappen märkt minus överför kanalinställningen till Frekvensinställaren
44.3.1.1 Frekvensinställaren
Frekvensinställaren användes för frekvensinställning i klartext av Fr-22.
Dels kan frekvensen ställas i med 4 koncentriska rattar och dels AM alt FM med en
vippströmställare.
44.3.1.2 Styrspaken
På bägge styrspakarna (en i bakre ff-plats) finns Sändningsströmställare för sändning av Fr-22
NORM och NORM+LARM
Dämpningsströmställare för dämpning 15dB av inkommande radiosignaler
44.3.1.3 RB 24 Manöverpanel
En dämpningsströmställare (återfjädrande) som tillhör robotsystemet och vid intryckning
dämpar radiosignalerna 40dB (mottagartystnad)
44.3.2 Manöverenhet 2
SM strömställaren användes vid sändning från bakre ff-plats.
Den är parallellkopplad med SM-strömställaren på styrspaken.
Övriga organ enligt Fr-24 manövrering
44.3.2.1 IPK/IFL panelen
Panel på vänster sida i kabin för ”Tyst radiokontroll” och prestandakontroll och
fellokalisering (IPK/IFL)
44.3.2.2 Funktioner allmänt
Fr-22-Fr-24 systemet genomgick ett flertal modifieringar bl.a av antennanslutningarna varvid
Fr-22 automatiskt anslöts till fenspetsantennen (i stället för Fr-24) då flygplanet stod på
marken liksom införande av IPK/IFL test (Intern Prestandakontroll och Fellokalisering)
44.4Funktion Fr-22
44.4.1 Sändtagare
Sändtagaren innehåller
HF enhet MF och LF-enhet
Syntetisatorenhet med 5st VCO för att täcka VHF och UHF-bandet
Sändarenhet med VHF-sändare och UHF-sändare.
Bägge sändarna uppbyggda enligt bredbandsteknik, dvs. inga rörliga delar och
sändarstyrningen sker från frekvenssynteserna.
Frekvensområdet är
VHF, 103,000-159.975 MHz med 25 kHz kanalseparation
UHF, 225,000-399,95 MHz med 50 kHz kanalseparation.
AM alt FM modulering möjlig på bägge banden
Strömförsörjning från flygplanets huvudspänningsnät 3 x 200V 400 Hz
44.4.2 Omkopplingsenhet
Omkopplingsenheten innehåller
Strömförsörjningsdel för Fr-22
LF-delarna (isolationsenhet) samt
HF-delar med filter, riktkopplare och antennanslutningar för VHF och UHF
signalerna.
En testenhet för Prestandakontroll (IPK) och Fellokalisering (IFL) ingår i
omkopplingsenheten.
44.4.3 Manöverenhet 1
Uppbyggd i helt mekanisk och analog teknik med en mekanism jämförbar med ett mekaniskt
ur. Fjädrar bl.a. i schweiziskt precisionsstål.
Samtliga kanaler stansades på hålremsor i form av ”1”-or och ”0”-or på Mylartape
(Aluminium) och placerade i enheten i speciella remskassetter.
Hålen i remsorna belystes i ett speciellt spegelhus med en ljusledare varvid hålen i remsorna
släppte igenom ljuset till fotoresistorer och omvandlades till ”1-or”
44.4.4 Frekvensinställaren
För inställning av frekvens i klartext och modulationstyp. Placering på kabinens frontpanel
44.4.5 IPK/IFL Testpanel
”Tyst” funktionskontroll av radion kunde utföras med panelens manöverorgan liksom Intern
Prestandakontroll och Intern Fellokalisering.
44.4.6 Markteleförstärkare
Två (2) markteleförstärkare med anslutning till mekaniker och Stril m.fl. placerades på
vingarnas undersida.
Dessa var så konstruerad att den till markfunktionen anslutna marktelekontakten (förankrad
med en stålwire till uppställningsplattan) automatiskt lossade då flygplanet påbörjade rullning
från ”högstaläget”
44.5Funktion Fr-24
Består egentligen av en ”ommöblerad” Flygradio Fr-23.
Vissa LF-funktioner dvs. mikrofon och hörtelefonmoduler har tillförts för kommunikation i
Flygplan SK samt för TRÅD-kommunikation.
44.5.1 Övriga enheter
Antenner på flygplan
Fenspets VHF
Buk VHF/UHF
44.5.2 Övriga manöverorgan
UK-dämpningsfunktioner:
40 dB på RB-panel
15 dB på styrspakarna
44.6Prestanda
44.6.1 Flygradio Fr-22
Frekvensområde VHF100,000 – 159,95 MHz
Kanalseparation 25 kHz.
Frekvensområde UHF 225,000 – 399,950 MHz
Kanalseparation 50 kHz
Kanalantal 5620
Vågtyp A3
Modulering AM och FM
Frekvensomställningstid 0,1 sek
Bred bandbredd vid 6dB 17 kHz
Smal bandbredd vid 6dB 10 kHz
Sändaruteffekt
VHF AM 25W
FM 50W
UHF AM 10W
FM 20W
44.6.2 Flygradio Fr-24
Frekvensområde VHF 110,00 – 147,00 MHz
Kanalantal 5 (varav en Larmkanal endast mottagning)
Kanalseparation 50 kHz
Vågtyp A3
Modulering AM
Sändaruteffekt
VHF AM 3W
44.7Underhåll
Utfördes på Flj/avd6 med hjälp av ATS10.
På CV/CVA med hjälp av ATS10 och separata digitaltestare och fristående provutrustning.
FR-23
Flygradio Fr-23 och Fr-23B
M3955- 023011 resp. M3955-023021
Tidsperiod 1967 – 2000
37.1Allmänt
Fr-23 ingick som reservradio tillsammans med Fr-17 i Sk60. Fr-23 var placerad på
frontpanelen i kabinen.
Fr-23 ingick även i en transportabel Markradiostation 351 MT och användes som
fältprovutrustning vid diverse flygprov
Marktillsatsen tillverkades av LES-konsult.
Tillverkningen skedde på AGA:s fabrik på Lidingö under 1967 – 1970.
Antal tillverkade enheter c:a 175 st för Sk-60 och 25 st. för 351MT.
37.2Konstruktion
Fr-23 tillverkades med i huvudsak Fr-21 moduler.
Storleken på Fr-23 var vad avser bredd och höjd som Fr-21 Sändtagare medan Fr-23 var
något längre pga. en Sändarmodul och en filterenhet.
Fr-23 var en kristallstyrd 5-kanalstation med vardera 5 kristaller för mottagaren och 5
kristaller för sändaren.
Vikt ca 3,5 kg.
37.3Prestanda
Frekvensområde 103-156 MHz
Kanalavstånd 50 kHz
Modulering AM
Uteffekt 5W
Strömförsörjning +28V
Strömförbrukning c:a 3A i sändning
37.4Manövrering
Manövrering skedde med hjälp av en omkopplare på frontpanelen se bild.
För SK60 var i allmänhet kanalerna E, F, G, H och en valfri flottiljkanal kristallbestyckade.
För markbruk helt andra kanaler.
37.5Underhåll
Underhåll på A-nivå se FR-17
Underhåll på flottiljverkstad utfördes av förband i Provbänk FR/FD alt speciell provlåda och
standardinstrument varvid prestandaprovning och felsökning utfördes och felaktig modul
kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av cv/CVA i Arboga
FR-28
Flygradio Fr-28
M3955-028011, -028111
Tidsperiod: 1972-2000
45.1Allmänt
Krav på UHF-kommunikation framkom även för Flygplan 35F under början på1970-talet..
FR-22-24 i Flygplan 37 var emellertid fysiskt för stor för Flygplan 35F varför en mindre
enhet måste utvecklas. Denna enhet skulle även komma att ingå i den kommande JAversionen av Flygplan 37.
AGA AB tog år 1971 hem denna order i skarp konkurrens med Plessey, ECI och Motorola.
Fr-28 ingick förutom i Flygplan 35F J och JA37 (FR-29) i helikoptrar och transportplan och
specialflygplan.
Fr-28 utrustningar exporterades till Storbritannien där Sändtagaren ingick i Flygplan
NIMROD engelsk AWACS-system med 8 st. enheter per flygplan.
C:a 100 enheter tillverkades på licens av Marconi Ltd.
Engelsmännen kallade för övrigt Fr-28 för VHF/UHF-radions ”Rolls-Royce”.
Till Jugoslavien exporterades 100 Markradio AMR 750,
en station baserad på FR-28 delar
FMV tog fram en Markradiostation Ra 730 byggd på FR-28-komponenter.
Fr-28 levererades till flygvapnet med start 1973 och ingick primärt i Flygplan 35 F.
Sändtagarens plats i flygradio Fr-28-Fr-21 framgår av bild.
För Flygplan JA37 tillverkades 2 st Fr-28 Sändtagare per flygplan varav den ena DC-försörjd.
Totalt tillverkades
C:a 600 Fr-28 Sändtagare
250 Manöverenhet3 ME3 Fr-28
250 Anpassningsenheter Fr-21-28
250 Fr-28 Manöverenhet1 ME1 Fr-28
45.2Konstruktion
Radiostationen förekom i olika varianter tillsammans med annan flygradio.
Förutom talkommunikation kunde Fr-28 även användas för styrdatamottagning (Flygplan
JA37) samt för interkommunikation med markorgan, tråjal.
Utrustningen var uppbyggd kring en sändtagare, som kunde kompletteras med Fr-28
Manöverenhet 1 ME1 (alt Fr-28 Frekvensinställare) och Fr-28 Manöverenhet 3 ME3.
45.3Ingående enheter
45.3.1 Fr-28 Sändtagare
Fr-28 Sändtagare, se bild, är en sändare/mottagare för flygradiobanden 100—160 MHz
(VHF) och 225-400 MHz (UHF).
Sändtagaren består av en huvudstomme och sex underenheter, se bild, som är utbytbara utan
omtrimning.
Underenheterna är följande:
UHF sändare med AM-modulator
VHF-sändare med AM-modulator
UHF/VHF-mottagare (skilda HF-delar, gemensam MF- och LF-del, separat
larmmottagare)
Syntesenhet som digitalt genererar oscillatorsignaler för sändare och mottagare
(eventuellt frekvensmodulerade signaler till sändaren).
Testenhet för funktionsövervakning. funktionskontroll. prestandakontroll och
fellokalisering av både Fr-28 och Fr-21
Kraftenhet för 3 x 200 V, 400 Hz växelspänning, som förser sändtagaren och anslutna
apparater med matningsspänningar.
Alternativt
DC-kraftenhet för +28 Volt försörjning (Flygplan JA37).
45.3.2 Manöverenhet 1 ME1 Fr-28
Samma uppbyggnad och funktion vad avser knappar för BAS-och GRUPP-val (se FR-22-FR24)
Den övre raden med Knappval togs bort och ersattes med en frekvensinställare varvid FR-28
sändtagarens frekvenser och AM/FM kunde ställas in i klartext.
45.3.3 Manöverenhet 3 ME3 Fr-28
Manöverenhetens panel innehåller
Funktionsmodomkopplaren för val av funktionssätt N, N+L och R
NORM, Fr-28 användes för TAL-kommunikation. Fr-21 fungerar som
Styrdatamottagare
Frekvensinställningsrattar endast när Fr-21 användes i RES-läget (Reservfunktion)
NORM+LARM. Fr-28 användes som huvudstation med överlagrad mottagning på
Larm-kanal
Antennströmställare RUND/BAK för Fr-21 som Styrdatamottagare
Tryckknapp TRÅD för sändning till ledningsorgan på marken. Tråjalfunktionerna
inkluderades i ME3
Tryckknapp Test med tillhörande lampa för funktionskontroll, prestandakontroll och
fellokalisering
Ratt VOL för flygförarens hörtelefonnivå
Tryckknappar ME1, ME3, ANT och ST för fellokalisering
Ratt för belysningsinställning av Fr-28 ME1 Frekvensinställare
I enheten ingår
Mikrofon- och hörtelefonförstärkare
45.3.4 Markteleförstärkare
En förstärkare med anslutning till mekaniker och Stril, m.fl. placerades i vingens undersida.
Denna var så konstruerad att den till markfunktionen anslutna marktelekontakten benämnd
”handgranaten” automatiskt lossade genom brytning då flygplanet påbörjade rullning från
”högstaläget” (högsta beredskapsläge för jaktuppdrag).
45.3.5 Anpassningsenhet Fr-21-28
Enheten tillverkades i olika utförande för resp konfiguration (flygplan/hkp) innehållande:
antennfilter
antennomkopplingsfunktioner och
filterkretsar för filtrering av +28V likspänningen
45.3.6 Frekvensinställare Fr-28
För inställning av frekvens i klartext och modulationstyp. Utvecklades för vissa flygplan och
Hkp
45.3.7 Fr-21 Manöverenhet 2 och Signalanalysator
Se separata Notiser Fr-21, ME2 Fr-21 och Flygvapnets Styrdatasystem.
45.4Funktion
Fr-28-systemet (NORM) strömförsörjdes från flygplanets växelspänningsnät (3 x 200V
400Hz) och Fr-21-systemet från flygplanets +28 V likspänningsnät.
Flygplan 35F var utrustad med 2 styrdataantenner, en rundstrålande och en bakåtriktad samt 2
VHF kommunikationsantenner, en på ryggåsen och en på buken enligt nedan.
För Fr-28- modifieringen i Flygplan 35F tillkom en VHF/UHF antenn (bild) som placerades
på flygplanets buk.
45.5Prestanda
45.5.1 Sändtagare Fr-28
Frekvensområde 100 – 159,95 MHz(VHF) och 225 -399 MHz (UHF).
Kanaldelning 25 kHz på VHF och 50 kHz på UHF.
Frekvensnoggrannhet ±3ppm
Modulering AM, FM
Kanalväxlingstid 10 ms
45.5.2 Mottagaren
Känslighet AM S+N/N > 10dB vid 5 µV EMK,
Känslighet FM S+N/N > 16dB vid 5 µV EMK,
Lf-karakteristik Tal: 300-3400 Hz, Data 350-8000 Hz
45.5.3 Sändaren
Nominell uteffekt VHF
o AM 25 W
o FM 50 W
Nominell uteffekt UHF
o AM 15 W
o FM 30 W
Moduleringsgrad
o AM Min 80 %
o FM ± 7 kHz
45.5.4 Larmmottagaren
Frekvens 121,5 MHz
Modulering AM
Känslighet S+N/N 10dB 5µV
45.6Underhåll
Underhållet utfördes på förband i flygplanet med hjälp av den inbyggda testenheten och
manöverorganen på Fr-28 ME3.
Prestandaprovning och felsökning utfördes på Flygverkstad avd 6, senare Teknisk enhet, i
Provbänk FR/FD och för Flygplan JA37-förband i ATS10 varvid felaktig modul kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av central verkstad/CVA i Arboga.
FR-29
Flygradio Fr-29
M3955-029011
Tidperiod: 1980 – 2000
46.1Tekniskt utförande
FR-29 systemet bestod av:
2 st Sändtagare FR-28 (AC och DC)
1 st Stationsväxel FR-29.
1 st Kanalväljare 1 KV1
1 st Radiopanel RP-29,
1 st Kanalväljare KV3
2 st Markteleförstärkare samt
7 st antenner (antennelement)
FR-29 systemet beställdes 1975 och levererades med start 1978
Leverantör AGA AB, Bofors Aerotronics AB samt senare Celsius Tech.
Totalt tillverkades:
175 Sändtagare FR-28 AC
175 Sändtagare FR-28 DC
175 Kanalväljare KV3
175 Stationsväxel FR-29
175 Kanalväljare KV1
175 Radiopanel RP29
325 Markteleförstärkare
46.2Allmänt
I kommunikationsfunktionerna ingick:
Sändning och mottagning av tal, såväl allmänt tal (ATC) som talstridsledning.
Mottagning av styrdata (STRIL)
Jaktlänken
Varnings- och lystringssignaler från andra system
Talkommunikation och styrdatamottagning genererades av Flygradio FR-29.
Både sändtagarnas och manöverenheternas funktion kunde växlas så att fullständig
tvåradiosäkerhet uppnåddes. Normalt utnyttjas den ena sändtagaren för talkommunikation och
den andra för styrdatamottagning och jaktlänksfunktion.
Styrdatameddelandet signalbehandlades i Centrala Datorn (CD) och presenterades därefter på
EP12 mm.
Jaktlänken beskrivs i separat stycke nedan.
I Flygplan JA37 genomfördes en stark integration av funktionerna tillsammans med CD107.
Således utfördes bearbetningen av styrdata efter detektering i stationsväxeln helt i CD liksom
kanalval av styrdatalänken samt analys av meddelandet vilket medförde att enheter som
separat manöverenhet, styrdataenhet och signalanalysator från tidigare generationers flygplan
(35) utgick.
Frekvenser och automatval av styrdatakanaler lagrades i CD.
Jaktlänkens kanaler, modval mm manövrerades på KV3 och hämtades från CD107.
Funktionerna vad avser meddelandeinnehåll, felrättande koder kryptering mm managerades
helt från CD.
I kommunikationsfunktionerna ingick:
Sändning och mottagning av tal, såväl allmänt tal (ATC) som talstridsledning.
Mottagning av styrdata (STRIL)
Jaktlänken
Varnings- och lystringssignaler från andra system
mm
Talkommunikation och styrdatamottagning genererades av Flygradio FR-29.
Både sändtagarnas och manöverenheternas funktion kunde växlas så att fullständig
tvåradiosäkerhet uppnåddes.
Normalt utnyttjades den ena sändtagaren för talkommunikation och den andra för
styrdatamottagning och jaktlänksfunktion
Styrdatameddelandet signalbehandlades i Centrala Datorn (CD 107) och presenterades
därefter på EP12 mm.
Den sk Jaktlänken (en datalänk mellan flygplan) implementerades i FR-29 och CD107 under
1980 talet.
Jaktlänken gjorde det möjligt att automatiskt utbyta information mellan flygförarna i JA37.
46.3Konstruktion
46.3.1 Fr-28 Sändtagare
1 st AC-matad med 3 x 200 V 400 HZ
1 st DC-matad med +28 Volt försörjning.
DC -matade Sändtagaren infördes i serien efter erfarenheter vid övningar där
radiokommunikation saknats vid skede med enbart tillgång till batterispänning i flygplanet.
För övrigt samma funktion som Sändtagare FR-28
46.3.2 Stationsväxel Fr-29
Stationsväxeln innehöll följande funktioner
Styrdataomvandlare
Jaktlänk
Kommunikationer med CD
Antennväxling
Manöverlogikväxling
RUF- och UTB -bsp logik
Tonorgel för alstrande av varnings- och lystringssignaler.
Programmering av 2 lokala valbara talradiokanaler
Ex på bild RP-29 lägena 04 och 2 genom separat lucka på framsidan
46.3.3 Radiopanel RP29
Se bild under Presentation och Manövrering.
Radiopanelen innehöll:
Funktionsmodomkopplaren för val av funktionssätt N, N+L och R (E, F, G, H, 04, 2).
04 och 2 är fritt valbara från Stationsväxel FR-29 framsida.
Omkopplare och knappar för styrdatamottagning
RU/RI,AUT/MAN för styrdatamanövrering..
Tryckknapp TRÅD för sändning till ledningsorgan på marken
Strömställare MIK TILL för kommunikation med mekaniker samt för
inspelningskontroll av ff tal till bandspelarna
Tryckknapp Test med tillhörande lampa för funktionsövervakning, funktionskontroll,
prestandakontroll och fellokalisering.
Två rattar VOL En för ff hörtelefonnivå av inkommit tal samt en för varningssignaler
Tryckknappar ME1, ME3, ANT och ST för fellokalisering.
Mikrofon- och hörtelefonförstärkare,
46.3.4 Kanalväljare KV1
Se Presentation och manövrering
46.3.5 Kanalväljare KV3
Se Jaktlänken
46.3.6 Markteleförstärkare
Två förstärkare en i vardera vingen med anslutning till mekaniker och Stril m.fl. placerades i
vingens undersida.
Denna var så konstruerad att den till markfunktionen anslutna marktelekontakten automatiskt
lossade då flygplanet påbörjade rullning från ”högstaläget”
46.3.7 Flygplansantenner
De antenner som utnyttjades för kommunikationsfunktionerna framgår av bild.
46.4Funktion
FR-29-systemets Sändtagare A strömförsörjdes från flygplanets växelspänningsnät (3 x 200V
400Hz)
Sändtagare B och funktioner för Marktelesamband, LF- och Hörtelefonfunktioner liksom
interna varningsfunktioner mm strömförsörjdes från flygplanets batteriskena +28V.
Flygplanet var utrustad med 3 styrdataantenner, en rundstrålande och 2 sidriktade samt 2
VHF/UHF kommunikationsantenner, en på fenspetsen och en på buken enligt bild.
46.4.1 Talkommunikation
FR-29 var avsedd för dubbelriktad talkommunikation med markstationer och andra flygplan.
För talkommunikation i luften utnyttjades tre antenner. En kombinerad VHF/UHF-antenn var
placerad i fenspetsen och i bukfenan fanns en VHF-antenn och en UHF-antenn.
Vid markkommunikation anslöts såväl Slingan som mekanikerns hörtelefonset till
markteleförstärkare i höger eller vänster vingspets.
Genom att Sändtagare FR-28B var likströmsmatad, kan föraren utan att ha yttre kraft
ansluten, eller gående motor, erhålla radiokommunikation även på marken varvid bästa
antenn inkopplades (fenspetsen)
Varje sändtagare strömförsörjdes över egen säkringsgrupp i flygplanet. Bortföll
spänningsförsörjningen till den ena sändtagaren kunde fortfarande talkommunikation
upprätthållas med den andra.
Över flygradion matades ljudsignaler från flygplanets robotsystem. Dessutom genereras
ljudsignaler i Stationsväxel FR-29 (tonorgel) på order från datorn och
huvudvarningssystemet.
Viss datainformation från CD omvandlas i flygradion och matas därefter till registrering.
Registrering skedde på två bandspelare (RUF och UTB-bandspelare) som förutom kanaler för
dataregistrering även hade två audiokanaler vardera där all audioinformation registreras.
46.4.2 Styrdatamottagning
Styrdatamottagning skedde via någon av de tre antenner som fanns på flygkroppen, via en av
sändtagarna till styrdataomvandlaren i Stationsväxel FR-29 som omvandlade signalen från
analog till digitalformat och sände informationen vidare till CD107 över BUS3.
Manövrering av Styrdatakanalerna skedde på RP29.
46.5Presentation och manövrering.
46.5.1 Kanalväljare 1 KV1
Kanalväljare KV1 byggde på en mikrodator av typ Motorola MC8000, en helt civil
komponent och den första civila mikrodatorn i Flygplan JA37.
Införandet av en ”tastatur” för frekvensval i flygplanet möttes med stor skepsis men
accepterades av flertalet ff på förband med referens till det vardagliga utnyttjandet av t.ex.
mobiltelefoner och räknedosor.
Manövrering av KV1 gjordes så säker så att möjligheten att ”komma bort” i stort sett
eliminerades.
Vid feltryckning fanns alltid möjligheten att komma tillbaka till föregående kanal genom ett
”naturligt” val.
KV1 Kanalväljare 1 se bild, bestod av basväljare, gruppväljare och frekvensväljare
Knappsatsen (tastatur) utgjordes av 10 knappar märkta med en bokstavs-/
sifferkombination. Mittknappen (5E) var nersänkt ca 3 mm för bättre
orienteringsförmåga vid inmatning av bas, kanal och frekvens. (X i knapp 9 står för
test).
Basväljaren BAS användes vid inval av den bas, som visades i indikatorfönstret till
höger om BAS-knappen.
Indikatorer 3 st visade inmatad bas. Basindikatorn bestod av två 7-segments- och en
16-segmentsindikator (för att visa C2).
CL-knappen 3 st, till höger om de tre indikatorerna släckte resp. indikator och
möjliggjorde ny inmatning.
Nummerväljaren NR (Talstrikanal) användes vid inval av den kanal, som visades i
indikatorfönstret till höger om NR-knappen.
Indikator visade inmatat kanalnummer. NR-indikatorn bestod av tre 7-
segmentsindikatorer
Frekvensväljaren MHz användes vid inval av den frekvens, som visades i
indikatorfönstret
Knapparna utlöste var för sig tidigare intryckt funktionsknapp.
Ny inmatning kunde göras, utan att störa pågående kommunikation efter att indikatorn släckts
med CL-knappen. Växling till ny bas, kanalnummer eller frekvens skedde när sista positionen
är inmatad.
Programmering av nya kanaler utfördes med Programstav
KV-1 (se bild). Panelen på KV lossades och programstaven anslöts till kontaktdonet därunder.
Därefter intrycktes knappen på programstaven.
46.6Radiopanel RP29
Med funktionsomkopplaren i läge N+L eller N skedde talkommunikation i val med
TAL omkopplaren i TAL A över sändtagare A och i TAL B över sändtagare B. I båda
sändtagarna ingick en larmmottagare avstämd till den internationella nödfrekvensen
121,5 MHz på VHF-bandet (kanal H). Larmmottagaren var i läge N+L inkopplad
parallellt med den mottagare, som utnyttjades for talkommunikation.
Kanalval gjordes i normalmoderna från kanalväljare 1 med bas-, nummer- eller
frekvensväljaren.
Vid övergång till reservmod valdes någon av reservkanalerna E, F, G, H eller något av
de övriga två valbart förprogrammerade lägena på radiopanel FR- 29.
När flygplanet befann sig på marken i läge beredskap kunde föraren kommunicera
över markslingan, som anslöts till en av markteleförstärkarna i vingspetsarna.
Mekanikern kunde samtidigt eller separat ansluta sig till samma förstärkare.
Manövrering av dessa funktioner skedde med TRÅD och MIK TILL
MIK TILL startade inspelning av ff tal på RUF och UTB-bandspelarna
Två rattar för att reglera ff hörtelefonvolym reglerade inkommande ljud från radion
(Tal) den mindre ratten, den större ratten reglerar varnings- och informationssignaler
från bl.a. IR och robotutrustningar och Apparat 73 samt ljudsignaler som generas i
flygradions varningsoscillator (tonorgel) på order från CD.
Strömställarna AUT/MAN, RU/RI och den nedre ratten med tillhörande knappsats 1-6
styrde styrdatamottagningen via CD.
T och D-lamporna liksom TEST-knappen utnyttjades vid funktionsövervakning och –
kontroll samt vid underhåll.
Tryckknapparna ST, ANT, etc. användes vid felsökning av systemet.
46.7Jaktlänken
En datalänk mellan flygplan benämnd Jaktlänk implementerades i FR-29 och CD107 under
1980 talet för JA37.
Jaktlänken gjorde det möjligt att utbyta information mellan flygförarna (ff) i JA37-flygplan
och automatiskt förmedla för visning på den Taktiska Indikatorn (TI)
Jaktlänken var troligen den första i sitt slag i världen.
Utprovningen och serieinförande i Flygplan JA37 gav värdefull kunskap och erfarenhet inför
utvecklingen av Flygplan JAS39.
Separat rapport om jaktlänken utarbetas inom FHT.
46.7.1 Tekniskt utförande
Principen för utväxlande av data var kommunikation i tidsmultiplex.
Två flygplan kunde utväxla data (Aktiv) medan övriga flygplan (flera) enbart kunde lyssna
(Passiv) på de Aktiva.
Resp. flygplans roll i ett förband och utnyttjande av länken skedde genom val av mode på
Kanalväljare3, KV3 (se bild)
Även val av kanal skedde på densamma.
Mode och kanaler var lagrade i CD107 som via Bus 3 styrde jaktlänkfunktionen.
I Stationsväxel FR-29 detekterades den via sändtagaren inkomna analoga
jaktlänksinformationen och omvandlade informationen till digitalt format som överfördes till
CD107 på Bus 3.
CD107 utförde dekryptering och analys av mottagna meddelanden, felrättning,
rimlighetsbedömning och gav order för kanalväxling av sändtagaren och svarade för
presentationen på TI.
CD 107 paketerade och krypterade även den information som skulle sändas vid nästa
sändningstillfälle.
Den sändtagare som användes för Styrdatamottagning användes också för
Jaktlänkskommunikation.
Kanalinställning utfördes enligt ovan varvid styrdatamottagningen avbröts under en kort
sekvens, sändtagarna i resp. flygplan växlade över till inställd Jaktlänkskanal, synkroniserades
och data utväxlades under ett kort tidsintervall varefter en återgång till styrdatakanal och –
mottagning skedde.
Förfarandet återupprepades med lämpligt tidsintervall för att passa flygplanens rörelser och
presentationen på TI så länge som de båda flygplanen hade rätt mode och kanalval inställda.
Övriga flygplan kunde ej utväxla data med någon av de två flygplanen men fick på sin TI
presentation av de bägge aktiva flygplanens data.
På KV3 fanns även knappar för vissa kommandon.
Dessa användes av den flygförare som var Chef i förbandet och som tekniskt verkade som
”Master” i Jaktlänkfunktionen och kunde på detta sätt ersätta en talad order.
Kommunikation kunde ske på både VHF som UHF.
Jaktlänksfunktionen modifierades under mitten av 1990-talet till att omfatta 4 aktiva
medlemmar i stället för 2.
46.7.2 Erfarenheter från utvecklingen
Jaktlänken konstruerades och utprovningen genomfördes under stor sekretess med mycken
torrflygning i hangar med 2 JA-flygplan hopkopplade med koaxialkablar över sargen för att
inte ”läcka ut” via antennerna.
Då det krävdes åtminstone två provflygplan, och helst fyra, vid flygutprovningen så
genomfördes den i allt väsentligt på 2:a division på F13 i Norrköping.
Redan där märktes ett stort intresse från de deltagande prov- och förbandsförarna, som hade
stort överseende med att det vid den tidpunkten fanns en hel del barnsjukdomar eftersom
varken FC eller Saab genomfört flygprov enligt gängse process.
Euforin steg över funktionen och ett 25-30 talet fall skisserades där funktionen skulle kunna
användas taktiskt.
Men efter den alltid lika kloke Åke Lindqvists inlägg om att vi till att börja med bara skulle
lära våra blivande jaktflygare de 5-10 viktigaste taktiska fallen, men väldigt grundligt, så blev
det så.
Vissa av flygplanen i ett förband kunde också gå ”tyst” men ändå via jaktlänken erhålla
information.
Flygplan i ”högstaläget” på marken kunde nu också få mycket aktuell information från
flygplan i luften.
46.7.3 Utländska erfarenheter och omdömen
Vid kontakter med andra flygvapen (Väst) fann FMV att någon motsvarande funktion inte
existerade.
US Airforce representant beklagade sig över sin situation med samordning med Navy och
Army över många triviala ting som tog mycken tid i anspråk och var översvallande berömlig
över FMV beslutsamhet och förmåga till snabba och smidiga tekniska lösningar.
UK Royal Air Force häpnade över funktionen och tog snabbt tillbaka sitt något nedlåtande
uttalande om vår teknikutveckling då man fann att JA37 hade den datalänk som man önskade
i sin Eurofighter men som ännu inte var utvecklat.
46.7.4 Slutord
Idegivare till jaktlänksfunktionen var bl.a. den alltid lika idérike Börje Fondèn på Saab, Jan
Manhem (CL37) och den allestädes närvarande och receptive KG Bohlin på
FMV/Flygelektrobyrån som för övrigt ansvarade för utvecklingen av alla FR-system från FR12 t.o.m. FR-39 (DS1) inom Svensk Militär Flygradio.
Projektledare för FR-29-systemet på AGA/Bofors Aerotronics var Kurt Nordfors.
46.8Funktionsövervakning, -kontroll och underhåll
46.8.1 Funktionsövervakning
Talkommunikationsfunktionerna övervakades av en i flygradion inbyggd testutrustning.
Funktionsövervakning gjordes automatiskt på huvudmottagaren var 5:e sekund, och vid
sändning kontrollerades uteffekten från sändarens effektsteg.
Kanalväljare 1 och seriekodöverföringen av kanalvalet övervakades genom kontroll av
pariteten.
Dessutom övervakades vissa stabiliserade spänningar i sändtagaren.
Fel på talkommunikationsfunktionen indikerades genom att lampan T på Radiopanel FR-29
tändes med rött sken. Vid fel på sändaren lyste lampan så länge sändning pågick.
46.8.2 Funktions-prestandakontroll och fellokalisering
Den inbyggda testutrustningen utnyttjades även för funktions- och prestandakontroil samt
fellokalisering. Initiering av testfunktionen skedde med tryckknappen TEST på Radiopanel
FR- 29. Fel indikerades genom att lampan T på panelen tändes med rött sken eller genom att
vissa audiosignaler uteblev i hörlurarna.
Funktionskontroll av kanalväljaren kunde göras på samtliga förprogrammerade kanaler när
alla indikatorer var matade.
Prestandaprovning och felsökning av enhet utfördes på Flygverkstad avd 6 i ATS10 varvid
felaktig modul kunde bytas.
Centralt underhåll utfördes av central verkstad/CVA i Arboga.
