Gustaf Dalén

1912: Gustafs pris och prövning

Det var mycket som ställdes på sin spets för uppfinnaren och företagaren Gustaf Dalén året 1912, både på det professionella och privata planet. Utan tvekan kan det beskrivas som ett ödesår där hela Agas framtid stod på spel.

På nyåret 1912 var Gustaf Dalén nyss fyllda 42 år och hade varit vd i Aga i två och ett halvt år. Sju år tidigare hade han uppfunnit Aga-klippen som reducerade gasförbrukningen i acetylenfyrar med 90 procent. Åren därpå hade han utvecklat både Aga-massan och solventilen. Försäljningen tog ordentlig fart, men sedan företaget fått ekonomiska problem på grund av en internationell finanskris behövde det ändå räddas från konkurs av en grupp investerarare 1909.

Två år senare hade aktiekursen sexfaldigats. Nu fick Aga nya huvudägare med förankring i Handelsbanken. Bankens styrelseordförande Arvid Lindman blev Aga-ordförande. I juli 1912 fick Aga en order på 30 fyrar och 57 lysbojar till Panamakanalen. Beställningen var den enskilt största i Agas historia och fick stor betydelse för bolagets internationella renommé. I augusti hade aktiekursen fördubblats jämfört med februari, tack vare storordern.

I början av september flyttade Aga sitt kontor och verkstad från Södermalm och sin gasstation från Nacka till moderna och rymliga lokaler på Lidingö. Senare samma månad, den 27 september, reste Dalén till Alby sydväst om Stockholm för att genomföra ett viktigt experiment. Skälet till experimentet var Panamaordern: Det gällde att försäkra sig om att gasflaskorna uppfyllde de amerikanska säkerhetskraven. Fem flaskor skulle utsättas för öppen eld för att se om säkerhetsventilerna utlöstes på ett korrekt sätt.

När den femte gasflaskan testades visade tryckmätaren först att trycket steg varefter det började sjunka, samtidigt som man kunde se en blåaktig gas strömma ut ur flaskan. Ingen visste vad detta var för någon gas. Vad som därefter hände beskrev

Gustaf Dalén i ett brev den 1 november 1912:

Sedan den legat, jag tror, 28 minuter, gick jag fram till behållaren för att se om den fortfarande var varm, och just som jag kom intill behållaren, exploderade densamma. Själfva behållaren gick i bitar, hvilka flögo omkring i olika riktningar. Ett jernstycke gick mig så nära, att det slog sönder klockan och ryckte af klockkedjan och ref upp mina kläder samt tog ett stycke af min skjorta med på sin färd ett par hundra meter bort (…) Hvad som för öfrigt tillfogade mig brännskadorna var en eldkvast af den porösa massan, som med våldsam kraft slungades öfver mig”

Dalén fördes till Serafimerlasarettet. Det högra ögat fick omedelbart opereras bort. På det vänstra ögat var hornhinnan förbränd men synnerven oskadad, vilket gjorde att han kunde skilja på ljus och mörker och skönja vissa konturer. Några år senare punkterades dock även det ögat på grund av stora smärtor, och Gustaf blev helt blind.

Gustaf Dalén bar efter sprängolyckan alltid skyddande glasögon. Bild ur AGA:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Gustaf Dalén var omedelbart efter olyckan övertygad om att hans uppfinnar- och företagarbana nu var slut. Arvid Lindman vägrade dock att ta emot Daléns avskedsansökan och lyckades efter en tid övertyga honom om att han skulle återvända till Aga. Företaget skulle tillhandahålla all tänkbar praktisk hjälp.

Söndagen den 10 november kunde Dalén skrivas ut från Serafimerlasarettet. Klockan 21.30 på tisdagskvällen fick han ett telefonsamtal från sekreteraren i Kungliga Vetenskapsakademien, som meddelade att Dalén hade fått Nobelpriset i fysik. Motiveringenlöd: ”För hans uppfinningar af själfverkande regulatorer att i kombination med gasackumulatorer användas till belysning af fyrar och lysbojar.”

Gustaf Daléns nobelprisdiplom från 1912. Bild ur AGA:s historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Den 1 februari 1913 återupptog Gustaf Dalén sitt arbete på Agas huvudkontor. Fram till sin död den 9 december 1937 skulle han med stor framgång leda företaget och även göra en rad egna uppfinningar, inte minst den ikoniska Aga-spisen.

Bron; http://naringslivshistoria.se

1910-1920

Lucka 20: AGA på Lidingö

I september 1912 flyttade AGA till området Skärsätra på södra Lidingö från att tidigare ha haft verksamheterna på i Saltsjö-Järla och på Maria Prästgårdsgata på Södermalm.

Det var dock i och med flytten till Lidingö – under ledning av Gustaf Dalén, som företaget stordrift tog fart. Redan vid inflyttningen fanns det en maskinverkstad, huvudkontor, gasackumulator och ett portvaktshus med läkarmottagning, matsalar för arbetarna, och två garage varav det ena för fabrikens brandbil.

Maskinverkstaden, en för sin tid modern anläggning, var uppdelad i en maskindel för borrning, fräsning och svarvning samt ett plåtslageri där det tillverkades stora bojar och fyrar. På grund av explosionsrisken placerades tillverkningen av acetylen och andra kemiska gaser längre bort från de övriga maskinverkstäderna. Trots detta drabbades fabriksområdet av stora omfattande bränder, varav den värsta skedde 1915 då nästan hela fabriksverkstaden totalförstördes.

Under de kommande åren expanderade AGA mycket, vilket innebar att fabriken på Lidingö växte och i och med det ökade antalet arbetare. För att dessa skulle ha någonstans att bo uppförde AGA moderna arbetarbostäder på höjden bakom fabriken, kallad Bergsätra.

AGA:s verksamhet skapade ett närmast bruksliknande samhälle och gav villaförstaden Lidingö fler arbetstillfällen, nya bostäder och bättre kommunikationer. Idag finns endast AGA:s huvudkontor kvar på platsen, men stationen AGA på Lidingöbanan vittnar om äldre tiders näringsliv.

Photo; Anders Castberger

1924

Gustaf Dalén sålde mark och gamla köpekontrakt finns i utställningen

Gustaf Dalén, 1926 at the peak of his career as the managing director for AGA industry.

Gustaf Dalén and his wife Elma, outside Villa Ekbacken, 1937.

Villa Ekbacken, the private residence for the Dalén family, built in 1912 close to AGA production plant. Today the residence for Canada’s ambassador in Sweden.

Dalén married Elma Persson in 1901. They had two sons and two daughters. Their eldest son, Gunnar, qualified as an engineer and followed his father as a Director of AGA; their younger son, Anders, became a Doctor of Medicine; Gustaf’s brother Albin, a famous ophthalmologist, was a Professor at the Caroline Instituut.

Dalen getrouwd Elma Persson in 1901. Ze kregen twee zonen en twee dochters. Hun oudste zoon, Gunnar, gekwalificeerd als een ingenieur en volgde zijn vader op als directeur van AGA, hun jongste zoon, Anders, werd een dokter in de geneeskunde; Gustaf’s broer Albin, een beroemd oogarts, was een hoogleraar aan de Caroline Instituut.

nr. 1 is de woning van Gustaf

fyrljusapparat als AGA systeem

AGA station, Lidingö 1950.

AGAs manskör. 1950.

Villa Ekbacken, familjen Gustaf Daléns privata villa på Lidingö uppförd omkring 1912.

Fastigheten tillhör idag Kanadas ambassad. Foto: April 2009.

Gustaf Dalén, waarschijnlijk met de kinderen Gunnar -links- en Maja rond 1908

Gustaf Dalén had vier kinderen: Maja Silfverstolpe 1904-1995, jurist en provincieraadslid, Gunnar Dalén 1905-1970, civiel ingenieur, CEO van AGA, Anders Dalén 1907-1994, arts, Inga-Lisa Keen 1910-2006, Zuid-Afrika.

Inga-Lisa huwde de Lidingö-kerk in 1934 met de Engelsman Raymond Keen die kort daarna een verzoek ontving van zijn bedrijf, Robinson British Papersacks, als hij 1-2 jaar bij de dochteronderneming in Kaapstad wilde werken. Het werd zijn werkplek tot zijn pensioen, behalve vijf jaar in de Britse arm in Egypte tijdens de Tweede Wereldoorlog. Direct na hun pensionering woonden ze tien jaar op het eiland Man, maar keerden daarna terug naar Zuid-Afrika en hun vier kinderen en kleinkinderen.