AGA Syrgasregulator

och andra enheter

Luchtmacht 1940-1945

AGA Flygradio

Flyghöjd/Syrgasmätare AGA, zuurstof regulator van de Saab B17

eigendom ( ownership ) AGA museum

Mäta flyghöjd och fart för abonnerande system.
Mäta och presentera flyghöjd, fart och Machtal för egna instrument och abonnerande system.

Measuring altitude and speed Subscribers systems.
Measure and present altitude, airspeed and Mach number for their own instruments and subscribing systems.

Flyghöjd/Syrgasmätare AGA, aankoop ( purchase ) 02-12-2013

eigendom ( ownership ) AGA museum

luchtmacht, AGA-611

Aircraft radio control unit FR 5. 213

Aktiv radar målsökare för Robot 304B. 1955

Aktiv radar målsökare för Robot 304B.

LINK flygplanelektronik

Onderdeel uit de ;

Swedish_Air_Force_Museum (LINK)

1936-1948

Under denna tidsperiod var avioniken synnerligen enkel. Radion i B3 och FPL18 arbetade på långvåg och kortvåg med en 70 meters släpantenn. Radiopejlar på långvåg utnyttjades för navi-geringen, I J22 installerades en kortvågsstation FR-3. Samtliga radioutrustningar köptes utifrån eller licenstillverkades. Den första svenska flygradion, FR-5, utvecklades och tillverkades av AGA för J21.
Under 40-talet infördes kristallstyrda radioutrustningar. I ensitsiga flygplan var detta nödvändigt då föraren själv, utan hjälp av signalist, skulle sköta radiokommunikationen.

Vissa flygplan hade enkla kursstyrningsutrustningar kopplade till en fjärrkompass. B3 hade ett bombsikte för planbombfällning, medan B18 utrustades med ett svenskutvecklat dykbombsikte. Senare infördes också ett enkelt reflexsikte för raketskjutning i B18.

Elsystemen var av likströmstyp 24V

AGA Pejlkala CVA 42

Sändtagaren var heltransistoriserad och moduluppbyggd och varje modul var inbakad med silikon. Detta gjorde att sändtagaren var miljötålig men efter inbakningen med silikon kunde modulerna ej prestandamässigt justeras.

En teknisk specifikation för markanvändningen hade ömsesidigt framtagits mellan AGA och KFF. Med anledning av att Fmr-16 var en sändtagare fick mottagar- och sändarfunktionerna installationsmässigt skiljas åt genom att ett koaxialrelä infördes som växlade antenningången mellan mottagarantennen och sändarantennen som fanns på olika antennmaster på ett avstånd av 50m.

Tillverkning

Prototypen beställdes hos AGA 1959 och utvecklades i Lidingö samt tillverkades i Gävle. Utvecklingstiden med den första heltransistoriserade radiostationen tog tid. Serieproduktionen startade omkring 1963 och det visade sig att storsignalegenskaperna inte innehåll de krav som specificerats. Installationerna med skilda mottagar- och sändarantenner var redan utförda och behovet av radiostationer var operativt stort. Kompromisslösningar med externa bandpassfilter fick göras och runt 1966 godkändes sändtagarna för installation.

Bilderna ovan visar de av AGA och löjtnant Flemming tillverkade gnistsändare och mottagare som 1916 användes för artilleri-eldledning vid Skillingaryd och blev historiskt genom att det var ”Flygvapnets” första lyckade försök med radiosamband flyg till mark. Sändaren användes i flygplanet för att med telegrafi ange artilleriets träffar via mottagaren som fanns på marken.
Mottagaren tillhör Flygvapenmuseum och lånades ut till Tekniska museets Telemuseum där den utställdes. Efter det att Telemuseum stängdes har mottagaren inte kunnat påträffas.

Flygradio Fr-16

M3955- 016010

AGA N393865

Allmänt

OPUS Hjälpmedel för Optisk spaning

Det gamla luftförsvarsnätet med rapportering från ett ls-torn till lgc moderniserades i och med att systemet OPUS anskaffades. Även här hade sektoringenjören Einar Eriksson vid F4 dragit upp principerna för systemet. CVA var med under hela framtagningsprocessen med tillverkning vid AGA Roslags Näsby och utprovning uppe i Alundatrakten.

Systemet är tekniskt beskrivet av Bernt Törnell i boken ”Spaning mot skyn”. Kort gick det ut på att om ls-posten tryckte in riktning och avstånd (nära eller långt borta) kunde en bild återskapas och presenteras i lgc som visade företagets rörelse över ytan, visserligen primitivt men ändå.

Fr-16 ingick som reservradio tillsammans med Fr-17 och Frm-15 systemet i FPL35F (och i 35E dock utan Frm-15).

Fr-16 var placerad på vänster panel i kabinen.

Fr-16 tillverkades även för markbruk och när Fr-17, Fr-16 och Frm-15 ersattes med Fr-21 systemet i fpl överfördes Fr-16 till marksidans FYL-kommunikationssystem mm .

Tillverkningen skedde i AGAs fabrik i Gävle

Under 1965-

Antal tillverkade enheter c:a 350 st

Konstruktion

Fr-16 var den första heltransistoriserade flygradion i Sverige och tillverkades i två varianter, Fr-16e och Fr-16f.

Fr-16-f var en uppdaterad version med modernare komponenter och vissa förbättrade prestanda.

Konstruktionen var mycket kompakt och bestod av Sändarenhet med strömförsörjningsenhet, mottagare,

kontaktenhet och kanalenheter.

Kanalenheterna (5st) innehåller mottagarens lokaloscillator sändaroscillator och vissa filterkretsar .

Vid byte av frekvens i resp kanalenhet måste alltså 2 kristaller bytas ut och kanalenheten trimmas om.

Mottagarmodulerna bestod av igenlödda aluminiumburkar vari komponenterna var ingjutna i silikon.

Anslutningarna bestod av rörsocklar.

Prestanda

Frekvensområde 103-156 MHz
Kanalavstånd 50 kHz
Modulering AM
Uteffekt 2W

Strömförsörjning +28V
Strömförbrukning c:a 1,5 A
Vikt c.a 3 kg.

För djupare information se Fr-16 i (Markradio FYL, under utgivande))

Källor: FV Beskrivning Fr-16

Civing Ingemar Pellbäck fd Utvecklingschef på AGA, BAAB och Celsius Aerotronics

Senast uppdaterad 2008-01-30.

Sammanställt av Lars V Larsson AEF

Kurshorisont KH-29

Kurshorisont KH-29, avsedd för Saab J29 Tunnan, var en efterföljare och utveckling av KH-1 som utvecklats av AGA för Fpl21.
KH-29 var för sin tid ett mycket avancerat instrument som förenade de väsentliga egenskaperna hos fjärrkompassen, kursgyrot och horisontgyrot.

Systemets förtjänster var att flygning kunde genomföras utan yttre referenser i moln och mörker. Därmed ökade flygplanets taktiska nyttjande.

Anläggningen i sin helhet bestod av följande enheter.

Gyroenhet
Instrumentcentral
Signalförstärkare
Låsmotor

De avkännande organen var inrymda i gyroenheten, placerad i flygplanets bakkropp framför fenan.

Gyroenhetens fundamentala del utgjordes av ett kardanupphängt gyrohus som innehöll ett vertikalgyro. På gyrots axel satt rotorn i en jordinduktionsgenerator, som utgjorde kompassgivaren.
I gyroenheten ingick även avkänningsorgan för flygplanets lutning i tipp och rollplanen.

Informationen från gyroenheten överfördes till instrumentcentralen placerad centralt på instrumentbrädan. Instrumentcentralen innehöll en kompassindikator där flygplanets kurs framgick vidare en horisontindikator där horisontbalken framställdes på ett bildrör.

Den kardanska upphängningen av gyrot medgav en maximal vinkel mellan gyrots och flygplanets höjdaxel av 70 grader i tipplanet och 110 grader i rollplanet.
Utanför dessa områden skyddas gyrot av en låsmekanism.

Gyroenhet KHg-29 med följekort.productie AGA Stockholm

Begreppsförklaringar

Kursgyro, gyrokompass, kursvisarinstrument i flygplan, komplement till magnetkompassen. Kursgyrot visar stabilare kursvärden än en magnetkompass under exempelvis stigning och sväng.
Horisontgyro, gyrostabiliserat flyginstrument, som i form av en flygplanssymbol i instrumentet visar lutningen av ett flygplans längd- och tväraxlar i förhållande till horisonten.
Fjärrkompass har en avkännare för magnetfältet, placerad på en magnetiskt sett gynnsam plats i flygplanet. Kursen överförs från kursgivaren till en eller flera indikatorer i flygplanet på elektrisk väg.

Skrivet av: Stig Hertze

Källor:
Flygvapnets Navigationshandbok
Beskrivning över Kurshorisont KH-29 Flygvapnet 1952

Senast uppdaterad: 2011-01-10

FR-5 var den första helsvenska flygradion tillverkad av AGA-BALTIC, Stockholm, Lidingö, och avsedd för ensitsiga jaktflygplan.
Den bestod av S-M enhet, manövermotor med böjlig axel, manöverapparat och ett kontrollinstrument för inställningar på marken.
Stationen arbetade på kortvåg (3 – 3,5 MHz) och var avsedd för telefoni (A3) – och tontelegrafi (A2), uteffekten vid A3 var 3 W och A2 4,5 W.
Två fasta frekvenser kunde utnyttjas alternativt. De var antingen kristallstyrda eller ”självstyrda”, frekvensskillnaden mellan dessa två frekvenser (F1 och F 2) skulle vara max 25 kHz. Normalt skulle dock kristallstyrning undvikas för apparaten i sig ansågs tillräckligt frekvensstabil för självstyrning.

Sändtagaren var helt fjärrmanövrerad eftersom den var monterad i högra yttervingen intill stjärtbommen på flygplan J21. Antennen var en wire spänd mellan en snedställd mast under högra bommen och höger fena.

FR-5 användes i flygplan J21A men ersattes av FR-8 1948.

AGA Flygradio FR-5

Manövermotor till flygradio FR 5

Het apparaat bevat een mA-meter met een schaalverdeling van 0-1 mA.

Flygfyrar
Samtidigt med att flygplatserna utbyggts, ha flygfyrar upprättats utefter lederna och flygplatserna utrustats med belysningsanordningar. Flygfyrarna äro placerade på ett inbördes avstånd av 20-30 km, och de 25 flygfyrarna mellan Stockholm och Malmö bilda sålunda en sammanhängande fyrled. Efter ingående prov med olika typer av flygfyrar utvaldes en av Svenska a.-b. Gasaccumulator (AGA) speciellt konstruerad typ. Fyren har en ljusstyrka av 2 mill. normalljus, vilket ger en räckvidd av 60-70 km i klar sikt.